jensgregor

Sen en tid tillbaka så befinner vi oss i Sydney. Igen. Det var ju i denna fantastiska stad som resan tog sin start för en sisådär 2,5-3 månader sen. Direkt vid ankomst så packade vi iväg våra arslen till Manly som ligger i norra Sydney. Strosade runt där några dagar innan det var dags att återigen dra vidare. Vi tröttnade på hostellivet och bestämde oss för att fixa det boende vi egentligen förtjänar. Vi bor nu i det mansion ni kan se på bild nedanför och vi bor där själva. Hela huset är vårt. Skulle jag ge mig ut på en morgonpromenad så är det inte alls omöjligt att jag springer in i Nicole Kidman som också har ett hus här i krokarna. Tror faktiskt jag ska ta och göra det nu direkt. Vem vet, mitt nästa inlägg kommer kanske bli en rapport från min kväll med Nicole. Skulle även kunna bli något helt annat.

Vi har det då för bra här borta. Vi ser helt otroliga saker, vi får göra massa grymma grejer, vi har ett väder som för det mesta är riktigt skönt, vi träffar riktigt sköna människor från världens alla hörn och ibland så får vi avsluta våra dagar med att sitta på en strand med en kall bira i handen och se hur solen försvinner i horisonten. Trots allt detta så har jag ofta slagits av tanken att det är något som fattas. Tills nu. Vi har ju på senare tid varit en härlig trio som har dragit runt här borta. Denna trio förvandlades häromdagen till en kvartett då Lisa anslöt till vår grupp. Lisa är en väldigt fin och trevlig tjej måste jag säga. Hon kom in i vår grupp med ett stort leende på läpparna, hälsade med en skön Jämtlänsk dialekt och tog oss med storm. Nu skulle du kanske kunna tro att det är kärleken som har fattats i mitt liv och att den äntligen hittat mig. Kan då meddela att så inte är fallet. Det var den överraskning Lisa hade med sig som var den saknade brickan i spelet, det sista trappsteget i trappen eller min shalotten på laxen. Hon hade tagit med sig en av mina allra bästa vänner hela vägen hemifrån Sverige. Let me itroduce to you...one of my best and oldest friends: Bea

Vi beslöt oss häromdagen för att låna loss ett par cyklar. En utflykt till Byron Bay´s fyr stod på schemat, tydligen den plats som låter en se allt staden har att erbjuda i naturväg. Hjälmtvång som det är så snörade vi på oss en varsin störtkruka och drog iväg. Första gången vi på allvar har varit ute i trafiken. Vi är vana vid ett härligt snigeltempo i flip flops och då spelar det ingen roll vilken sida vägen de väljer att köra på. Nu däremot var det dags för racing genom rondeller och korsningar. Det fanns endast fotbroms på cyklarna så när min kedja titt som tätt hoppade av kugghjulen så bjöds det på en del spännande upplevelser ( ja, utan kedja så går det helt enkelt inte att bromsa). Efter en timmes cykling var vi tvungna att bestämma vilken väg vi ville ta de sista kilometrarna. Jag tyckte att Rainforest Walk lät bra mycket mer spännande än det andra alternativet som bestod av en slingrig bilväg. Av någon anledning så lyssnade Kalle och Pelle på mig och vi begav oss in i skogen på våra cyklar. Tyvärr hade något geni för länge sedan kommit på den briljanta idén att bygga trappor större delen av vägen fram till fyren. Det blev en rejält jobbig stigning och jag fick tydlig förklarat för mig att jag aldrig mer kommer få bestämma något. Väl framme så tog vi en glass och bara njöt av utsikten som inte gick att klaga på.

Nu har vi varit på ännu en utflykt. Även om jag verkligen gillar djur så var det här en trip som föll mig mer i smaken. Vi drog iväg till Milton Brewery för att lära oss hur man framställer öl. Vi var väl egentligen mest där för att försöka få i oss en öl eller två men det är inget de behöver lära oss. Vi var töstiga och promenaden runt i bryggeriet var inte den mest underhållande så vi stressade på vår stackars guide bäst vi kunde. Väl framme i baren fick vi användning av det klippkort som delades ut i början av turen. Fyra gratis öl per person och efter att några damer i ett annat sällskap tyckte att de hade druckit nog så satt vi plötsligt med 6 gratisöl var. Bristen på vatten tidigare under dagen gjorda att vi bäljade i oss ganska friskt och 30 minuter senare satt vi och betraktade de tomma glasen med svajig blick. Det dröjde inte länge innan fyllehungern kröp sig på och ett besök på McDonalds blev nästa utflykt. Det är inte varje dag, som tur är, som man lyckas hinna med både en karatefylla och fyllkäk innan klockan fyra på eftermiddagen. Dagen avslutades med en utlovad landskamp i fotboll. Det var det tyska rockbandet vi har bott med de senaste 2 veckorna som stod för motståndet och inte helt oväntat fick team Sweden räkna i en förlust i protokollet.

Entusiasmen inför utflykten gick inte att ta miste på



Porten till himmelriket



Ja, ungefär såhär såg vi alla ut när det var dags att gå



Konditionen är inte på topp. Ungefär såhär såg det ut när vi gick till anfall också

Har varit på en utflykt till Australien Zoo - stället där Steve Irwin körde sina shower innan han gick bort. En trevlig dag måste jag säga även om jag lämnade området lite besviken. En krokodil är en krokodil och för ett otränat öga är det svårt att se någon direkt skillnad. Jag hade uppskattat en lite större variation av djur. Varför inte trycka in apa någonstans?



En tiggare vi lunchbordet



Gillar inte fåglar men deras fågelshow var crikey som den gamle Steve skulle ha sagt.



Pungdjur...It´s my brother from an other mother