Tack för mig så länge...

Som många av er redan vet så befinner jag mig numera inom Sveriges gränser. Jag har haft 7 helt otroliga månader som jag aldrig kommer glömma. Det har varit sjukt kul för mig och jag hoppas att det har varit kul även för er att följa denna resa.

Vad som händer med bloggen närmaste tiden beror på vad "Rizzto", "Bruno" och andra vänner lyckas ställa till med under kommande fester. Skulle de mot förmodan växt upp och blivit ordentliga under min lilla utflykt så får väl nästa inlägg bli när jag lämnar landet nästa gång. Nästa resa är redan planerad och även om det kommer dröja ett tag tills den blir verklighet så hoppas jag att ni kommer följa mig även då.


Tack för mig


Jens Gregor


Livet är grymt, sa bonden. Grymt grymt, sa grisen Jens

Igår var jag ute och åkte igen. En lång tur blev det och det var ganska tråkigt utan sällskap. Det är väl bara att vänja sig, man får lära sig att ha kul på egen hand, som flickan sa. Extra tråkigt var det efter att ha firat "Enmansfestival" dagen innan. De giriga Kambodjanerna märkte såklart att jag hade festival och försökte sälja ny öl till mig hela tiden. Jag behöll dock lugnet och drack på i sakta mak och svarade bara likt pigan som vaknade upp under kon; "- En i taget grabbar". Det blev ändå ganska många öl tillslut och själv vaknade jag upp som det vrak jag förtjänade att vara dagen efter. Tittade på klockan och insåg att min buss skulle gå om 10 minuter. Jag flög upp ur sängen, slet ihop min packning och la mina småfulla ben på ryggen. Jag hann precis fram till hållplatsen och klev på samma sekund som det var dags för bussen att åka. När jag väl hade satt mig ner kändes det som jag skulle kräkas av bakfylla och utmattning. "Enmansfestival" visade sig dock vara riktigt kul och i slutändan var det lätt värt både illamående och försovning, det löser sig ju, som kärringen sa när hon sket i poolen. Tyvärr hann jag aldrig få något svar på hur många öl som var min maxgräns. Baren var tyvärr tvungen att stänga när jag började bli lite varm i kläderna, men jag säger som läkaren, det var roligt så länge det varade. Hur som helst så åkte jag till en liten rackarns by för att möta upp en kompis som vi träffade i början av resan. Det var himla skoj att träffa honom igen och visst var det en charmig håla han hade hittat. Absolut inte det största  stället hittills på resan men även det lilla kan vara spännande, som Michael Jackson sa. Nu ska jag tillsammans med mitt sällskap chilla här några dagar. Det är väldigt lugnt och skönt och naturen är fin så det kanske blir lite trekking framöver. På kvällarna spelar vi mest poker med några locals. Jag försöker fuska till mig lite mer respengar och hittills går det bra, gäller bara att vara Flink i fingrarna och Quick i skallen.





Tjoo tjoo...next stop for the partytrain...Lullaby Land!Lullaby Land next!


 


Phnom Penh

Efter ett antal timmar på en buss så sitter jag äntligen i Cambodia, närmare bestämt Phnom Penh. Internet visade sig vara en ganska enkel nöt att knäcka, idag i alla fall. Har egentligen inte så mycket att komma med just nu. Kommer resa på egen hand i några dagar till innan jag ska möta upp lite folk från förr. Kan bli kul även om jag var inställd på att resa själv ett tag nu. Jaja, jag återkommer väl när det har hänt lite mer än en bussfärd.



Det ser lite pampigare ut utifrån. Ni som har varit i Thailand och tycker att det är skitigt på sina håll skulle nog inte gilla Cambodia allt för mycket. Med tanke på hur min packning luktar just nu så tycker jag mest att det är ganska skönt. Jag och Cambodia kommer nog komma rätt bra överens känner jag.


Cambodia

Då är det snart dags för nästa anhalt på resan. Inom några timmar, ett halv dygn eller vad det nu blir så börjar min nya resa. Sen Kalle drog har jag mest chillat och glidit runt. Nu är det dags att mitt äventyr på egen hand startar så jag styr min kosa mot Cambodia. Jag vet inte hur det kommer lösa sig med internet på den andra sidan gränsen men jag hör av mig när jag får möjlighet till det.


Jag är även i planerartider just nu. Den 24 smäller det. Då når resan 200dagarsgränsen. Jag har inte riktigt kommit på vad jag ska göra denna dag men något lite extra hoppas jag kunna styra upp. Tar gärna emot förslag. Det bästa jag har kommit på hittills är väl att jag kan köpa en öl för varje dag jag har varit borta. Hitta ett trevligt ställe att sitta på och sen ge "Enmansfestivalen" ett försök. Jag har de tre senaste timmarna försökt att räkna ut min egen kroppsvolym för att se hur många öl jag rent fysiskt skulle kunna få i mig. Det enda jag har kommit fram till är att jag inte är så jävla vass på matte. Som den empiriker jag är tänkte jag helt enkelt ta reda på det istället. Resultat beräknas offentligöras runt den 26.


Bangkok Ink.

Då var den sista sittningen klar. Jag har inte sagt något tidigare men anledningen till att jag har varit så länge i Bangkok är för att jag har jobbat på en tatuering. Dagens sittning var den sista och äntligen är det klart. Det har varit en plågsam process men nu när jag ser resultatet så känns det som det var värt varenda stick.



Kalle han hjälpa mig med en bild innan han stack. Det är är visserligen inför sista sittningen men då körde vi bara små detaljer så det är inte så stor skillnad. Lägger upp mer bilder snart. Min personlige fotograf var ju tyvärr tvungen att åka till Sverige så jag får se när det blir.


IKEA 09'

Hittade ett bord på IKEA häromdagen som föll mig i smaken. Tänkte kolla med er där hemma om det har kommit till Sverige också. Jag kan ju köpa det här och skeppa över till Sverige men det vore ju lättare om jag bara kunde vänta och köpa det hemma istället. Om det är någon som vet så får ni gärna höra av er, skulle även vilja veta om det finns i några fler färger.



Tack på förhand.

Jens

Med kniven mot strupen

Igår hände det som inte fick hända. Jag och mina medresenärer har hittills förskonats från större missöden. Tills nu. Jag blev under gårdagen , under knivhot, rånad. Det hela gick väldigt fort och jag blev helt enkelt överrumplad. Plötsligt hade jag ett rakblad mot strupen och en sliten Thailändare flåsande i mitt öra. Jag försökte


- No, don't take everything

- No speak!

- Please, listen to me...don't take everything!

- NO SPEAK!!


Jag insåg att det inte var någon idé att försöka längre. Det var inte värt det. När han för andra gången sa åt mig att vara tyst och tryckte bladet hårdare mot min hals gav jag upp. Utan att säga något mer gav jag honom min tillåtelse att ta allt jag hade. Några minuter senare stod jag där tom och mötte Kalles förbluffade blick. Allt hade gått så fort och ingen av oss hade nog riktigt fattat vad som hade hänt. Vi var i chock. Jag var visserligen helskinnad, men det sved. Det sved i hjärtat. Det sved i plånboken. Det sved i huden. Den satans barberaren hade tagit allt jag hade. De glesa hårstrån jag har burit på min haka under hela resan. Min "frodiga" mustasch som också den har rest runt världen med mig. Han hade till och med hjärta nog att ta mina pengar för besväret. Att kommunicera med en thailändare kan ibland påminna och att prata i telefon med en dövstum, det är svårt att föra en bra konversation och förstå varandra. Det som började som en enkel huvudrakning slutade i stympning. Jag vet inte hur straffskalan för personrån likt detta ser ut i Thailand men det skulle inte förvåna mig om detta tilltag skulle leda till ett dödsstraff om jag valde att anmäla. Hade jag haft någon stolthet eller manlighet att ta så hade den definitivt naggats i kanten nu.


Zooland

Vi fick besök i vår bungalow igår i form av krabaten nedanför. Det har varit en hel del besök från djurlivet under vår vistelse i Thailand och man börjar på något vis vänja sig vid att det prasslar kring sängen och att man hör små klövar, tassar, fötter eller tentakler som släpar sig fram. Oftast är det Kalle som kryper runt och letar efter, på min inrådan, bra andedräkt eller ölsinne. Men utöver det har vi hittills haft besök av såväl knytnävsstora landkrabbor, grodor, råttor, ormar som hund och katt. Då är inte alla självklara småkryp och ödlor i alla dess former inräknade. Singapore Zoo valde jag att ge fem av fem "Toasts" för djurutbud och jag måste nog säga att bungalows i Thailand har jobbat ihop till fyra starka "Toasts". Fördelen/Nackdelen här är att man kommer så mycket närmare de små liven, ja ibland kryper de till och med på en.


Time to say goodbye

Snart är det dags för Kalle att bege sig hem till kalla Sverige igen. Den 20 mars stiger han på planet som skall ta honom hem. Vi har under resans gång välkomnat & tagit farväl av många nya människor som har gjort vår resa till den otroliga upplevelse vi hade hoppats på den 6 september 08' när vi steg på planet på Arlanda. Nu är det dags att vinka av Kalle som har varit, bortsett från Er, mitt enda fasta resesällskap under hela resan och det kommer bli ett speciellt farväl. För första gången på sju månader kommer jag vara helt själv. Det är en otrolig resa vi har gjort tillsammans och för mig fortsätter den snart på egen hand. Även om vi har haft det makalöst bra de senaste månaderna så tror jag inte att allt gott ligger bakom mig. Framtiden kommer förhoppningsvis bjuda på minnesvärda upplevelser och förhoppningsvis kommer jag stöta på ännu mer nya människor att dela dessa upplevelser med. Den framtida reseplanen är inte spikad i detalj men efter att ha spenderat en ganska lång tid i Thailand nu så känns det som det är dags för något nytt. Kambodja, Vietnam och Laos står det på biljetterna. Vad jag lyckas hitta för äventyr visar sig och jag hoppas Ni kommer fortsätta resa med mig. Men Först ska vi se till att våran sista tid i Thailand blir ett "Happy ending".


 


Vart tog du väägen! - Pelle "Pontiac Johansson" Eklund



Marie Lindberg (Bloggläsare) undrade senast vart Pelle har tagit vägen. Tänkte efter lite grann och kom fram till att jag helt har glömt nämna hans bortfall. Kan inte förstå hur jag kunde missa att skriva något om det. Ganska roligt också att det tog 1,5 månad innan någon undrade. Hur som helst så kan jag meddela alla oroliga läsare att senast jag hörde något från honom så mådde han bara fint. Jag och Kalle lämnade av honom på en blomfarm strax utanför Christchurch när vi skulle åka vidare mot Asien. Han huserade där i någon vecka innan han styrde sin kosa mot Australien där han nu håller till på obestämd tid.

Efter Pelles bortfall från vår trio så har vi haft en del andra personer på tryout. Köerna slingrade sig såklart långa likt vid en Idol-audition första gången vi slog upp våra dörrar till vår uttagning. Det visade sig vara riktigt svårt att hitta någon som skulle kunna fylla tomrummet efter Pelle. Efter att i dagar suttit och tackat nej till mutor och skamliga erbjudanden så dök helt plötsligt två kandidater upp - Emma & My. Två sköna lirare som vi tidigare hade träffat en sväng på Fiji. De hade däremot förvånansvärt svårt att se fördelarna med att skippa sin resplan totalt för att åka vidare med oss istället. En övertalningsauktion sattes genast igång. Utan någon som helst framgång. Fri bar erbjöds. Och vi skiljdes åt som framtida resekamrater innan baren stängde. Tack Tiger Beer. Den senaste månaden har vi varit en kvartett som dragit runt i Asien och vi har haft det riktigt bra. Självklart saknar vi dig Pelle men det finns saker som är bra med senaste tidens resesällskap också. Att börja rada upp fördelar/nackdelar är inget jag känner för, kan väl däremot säga att en sån sak som gruppens kroppsdoft är något som förändrats till det bättre på senare tid.


Packad & Klar - Thailand

Djupberusning, även kallat kvävenarkos, är ett berusat tillstånd som kan drabba dykare på större djup, ofta 25 m eller djupare. Orsakerna till kvävenarkos är oklara men man vet att det beror på att inandning av kväve under tryck har en narkostisk verkan. Symptomen liknar dem som alkohol ger men upphör så snart dykaren stiger.


Liveaboard

Som jag skrev senast så hade vi dykning på schemat framöver. Jag, Kalle och vår kära vän Emma drog iväg på en båt i 4 dagar och hade det riktigt gott. 14 dyk blev det totalt och vi har dykt på olika ställen mellan Similanöarna utanför Kao Lak till en divesite strax utanför Burma. Dykningen var riktigt bra över lag och ingen av oss ville kliva av båten när vi kom tillbaka till fastlandet. Det var däremot inte bara dykningen som var bra. Maten var så god att jag trodde de sista dyken skulle göras med flytväst istället för det viktbälte som jag tilldelades första dagen. När vi inte snorklade eller dök så skjutsade de in oss till olika små paradisöar i området eller så lät de oss ha lite hopp & lek tid från båten.


Gänget samlat



Kalle & Jag



Lite undervattensakrobatik utfört av Emma och mig



Elephant Head Rocks är mitt livs favorit vad det gäller divesites. Ett gäng sköna dive throught och en riktigt skön undervattensmiljö.



Hmm...hur högt kan det vara?3 våningar...



...håll koll på falltiden så räknar vi ut det sen, heyy!
 


Titta, vi har också snö! Tyvärr så bränns våran...



...tur att vi kan ta ett svalkande (35 grader) bad efteråt. Hur har ni det där hemma föresten?



Tog en liten klättringstur. Helt ok utsikt när man kommer upp en bit.



Har aldrig riktigt lärt mig det där med att stå på händer. Däremot så har jag en förmåga att jobba bättre under press så varför inte börja öva här. En klippkant 100 m.ö.h



Honeymoon Bay tror jag stället hette. Det var något med atmosfären. 



Sisten i luktar skit. Ja, alltså han gör det. Det är ingen lek. Det är så på riktigt.



Dags att dra tillbaka till båten. Käka lunchbuffé och dyka lite.



Mot nya äventyr.



Bucket

Jag vet inte vad den akademiskt korrekta förklaringen för vad en Bucket är. För mig innebär det stark, förrädisk drink i hinkformat. För Kalle innebär det någon form av personlighetsstörning med död dagen efter som följd. Vi har nu vid två-tre tillfällen tappat omdömet helt och införskaffat oss dessa fruktade hinkar. Detta är riktiga dräpare av sunt förnuft och suddar ut ordet lagom som att det aldrig hade funnits. Vi har däremot haft tur. De har inte bitit så hårt på oss som på vissa andra. När vi var på efterfest häromdagen så ramlade plötsligt grabbarna nedanför in. De hade tydligen varit ute och delat på en Bucket och där ser man hur det kan gå för vissa.




Similan

På senare tid har det hänt ganska mycket mer än det som rapporterats om nedan, jag väljer dock att ta en sak i taget. Ligger lite efter just nu men det vet ju egentligen inte ni så mycket om har jag kommit på.
Vissa av er där hemma kanske gillar att dyka, vissa av er kanske gillar mig. Kan då berätta att jag ska ut och dyka kring Similan öarna i fyra dagar nu och bo på båt. Om du blir avundsjuk eller orolig är upp till dig.
Hör av mig om några dagar igen. Då kommer det finnas mycket att berätta misstänker jag.


Ta saken i egna händer

Vet inte om folk i min omgivning alltid skulle hålla med men jag tycker att mamma och pappa gjorde ett ganska hyffsat jobb med mig ändå. En stabil och trevlig uppväxt som i slutändan, utan att låta allt för självgod, resulterade i en relativt normal människa. Något som, vad jag kan minnas, lämnades vind för våg var dock det här med blommor & bin. Jag vet inte hur mamma Yvonne & pappa Janne gjorde men med tanke på hur novis Kalle verkar vara så tippar jag på att de inte ens har snuddat vid ämnet. Vid en ålder kring 24 kände vi plötsligt båda två att det var dags att ta reda på vad alla snackar om. Vad är det som är så spännande. Så kul. Så underbart. Ja, det var dags för en ny utflykt. Anledningen till denna långa väntan är väl att varken jag eller Kalle tycker att det verkar va så speciellt egentligen. Däremot har vi båda fått lära oss att man alltid ska ha ett öppet sinne och vara mottaglig för nya saker.



Visst, den är fin på många sätt men...nej, det känns inte i hela kroppen.



Bin i massor. Inget här heller. Inget pirr. Ingen gåshud. Ingeting speciellt. Inte fick vi någon skyddsdräkt heller så det enda vi tog med oss var sveda och utslag.


Ni får nu tycka vad ni vill. Kanske är det mig det är fel på. Kanske var det bara den konstiga fösta gången som alla pratar om. Kanske är roligare om man är ett gäng. Kanske man skulle, trots att det hade känts väldigt dumt, tagit steget och varit naken. Kanske ska detta ämne helt enkelt inte utforskas tillsammans med Kalle. Ja, jag vet inte. Visst, vi hade en bra dag tillsammans på alla sätt och vis men det är inget jag kommer fortsätta med., sätta mig in i eller på något vis studera vidare. Ja, hur detta kan få folk att sträcka sig efter en cigg kan jag helt enkelt inte förstå.

Jag vill däremot passa på att tacka mamma och pappa. Jag vill tacka er för eran lilla miss i min uppfostran. Fan i den åldern som anses normal för detta samtal så vill man väl inte hålla på med sådana här saker. Själv sprang jag nog mest runt och tänkte på tjejer, och tack vare er miss så kunde jag ju vara ute och härja lite längre på kvällarna. Så...tack så mycket.

Och för er som trillade dit så kan jag väl bara säga att ni behöver inte skämmas. Det är ju tydligen något helt normalt som, även om jag har svårt att förstå varför, nästan alla håller på med på fritiden. Klandra inte era föräldrar för att de gjorde vad de trodde var rätt. Man kan dock fråga sig huruvida det är lämpligt av föräldrar att påverka unga människor i deras val av hobby i en ålder då man är så lättpåverkad.

Vissa säger sig bli hungriga efteråt och det är väl kanske det enda jag och Kalle var beredda att hålla med om efter att ha traskat runt i massa kinesiska odlingar hela dagen. Drog därför vidare till te- och jordgubbsplantagen. Tack vare denna avslutning på dagen så måste jag säga att vi hade en rätt bra dag i Cameron Highlands trots allt.






I'm a golden god

Under våran vistelse i Kuala Lumpur så hände något som vi absolut inte hade räknat med när vi planerade denna resa - vi såg världens alla indier. De är ett gäng kan jag lova och som av en händelse så råkade alla gå förbi vårat rum en kväll.






Vart skulle då alla dessa, geografiskt sett vilsna, indier? Jo, de tog en långpromenad i samlad trupp till Batu Caves för att fira en årlig hinduisk tradition. Ett mäktigt tempel där ett helt folk alltså skulle få plats. Resan avslutades med att bestiga de 272 trappstegen som leder till templet inne i en stor grotta.



Jag hade som av en slump redan gjort denna vandring bara timmarna innan och kunde därför med stor säkerthet stå på vår balkong och peka ut vägen mot gud. Inte alla som har gjort det inte. Ledsagat ett folk i en religiös vandring. Och jag gjorde dessutom detta med en kall öl i ena handen. Sug på den du Mr. All Mighty


Chang

Har inte riktigt orken att uppdatera er om vad som har hant sen senast. Sitter numera ofta ganska stilla nagonstans i Thailand och bara njuter. Kansla for tillfallet - Jag vill aldrig aka hem. Klart jag vill traffa er dar hemma men da ar det battre om ni kommer hit. Ska forsoka bjuda pa en lite battre uppdatering nagon dag framover.

சிங்கப்பூர்

Har nu hittat en safespot i Malaysia. Sitter gömd bland kullar fulla av te plantage och smular i mig en scones lite då och då. Vägen hit gick via Singapore som blev vårat första stopp i Asien. Härligt litet land tycker jag även om det inte alls var lika rent som jag hade förväntat mig. Visserligen så gick det troligtvis att slicka på gatorna i centrum och laga en kycklingrätt på golvet i tunnelbanevagnarna men kom man ut en bit så förstod man vart de gör av en del av all skit.
Bodde i Little India vilket är en upplevelse i sig. En stadsdel full av Indier där marknader kantade gatorna och där en Vindaloo gryta erbjöds i varje gathörn till ett rimligt pris även om Singapore är ett relativt dyrt land för att vara Asien.
Letetade även rätt på Raffles Hotel. Singapore Slings eget BB. Ni som spelar poker känner säkert igen begreppet att spela "osett". En manöver som innebär att man väljer att slänga in pengar i potten utan att kolla på korten man har blivit tilldelade. Precis vad jag gjorde när jag klev in genom dörrarna på Raffles bar. Vi slog oss belåtet ner i varsin soffa och beställde världsvant in en Slingare utan att kolla prislistan och utan att ägna en tanke åt kortet i fickan. Bäljade sedan i oss denna sliskiga drink och kastade som sig bör nötskal omkring oss i lokalen(ja, man ska göra så, det var ingen minifestival). Pågrund av någon innestående skuld till Kalle så åkte jag på att betala. $54! Då ingick inte ens en pistol att skjuta sig själv med.



Let's go nuts. Varför inte göra av med 5 nätters boende i Malaysia på en drink.



Allt som oftast har jag ett enormt leende på läpparna när det är dags för foto. Inte konstigt. Jag älskar det ju. Att stå framför kameran är min grej. Just därför inte heller så konstigt att jag här borta har fått namnet Shing Ho Cha Ming, vilket enkelt kan översättas till Han som lyser upp Asien med sin tandrad. Ungefär. Det skulle lika gärna ha kunnat vara en lottovinst jag hade i handen som en kontoslipp från Raffles Bar.

Vi har varit Singapore Zoo också. Ett otroligt fint Zoo som jag varmt kan rekomendera. man får en otrolig närhet till djuren och ibland känns det som att vara ute i en djungel när det plötsligt flyger en apa över ens huvud. Otrolig närhet till djuren och ett utbud som inte går att klaga på. De t o m en isbjörn inkvarterad i en etta med pool och AC. Det enda negativa med våran dag på zooet var kanske att djuren inte riktigt ville visa sig från sin bästa sida. Bortsett från elefanten då








 



Ja, vi har så klart hunnit med en hel del mer än så, både i Singapore och Malaysia men det berättar jag om någon annan gång. Nu är det nog dags för lite afternoon tea och en scones.

Exil

På grund av tidigare nämnda problem med Nya Zealands rättskipare så har jag valt att gå i landsflykt. Jag vet att vissa där hemma har undrat vart jag håller hus och huruvida jag ens lever. Av säkerhetsskäl har jag inte kunnat avslöja något om min flykt eller på något vis lämna några elektroniska spår efter mig. Numera slår jag ihjäl mina dagar på hemlig ort någonstans i Asien. Jag kommer inom kort kunna berätta mer om vad jag gör men fram tills dess är detta all information jag kan ge.


Two men festival

-You've got ten minutes to clean this shit up and leave town or I'll tow away this car and arrest you!

I never wan't to see you guys again...DO YOU UNDERSTAND!? Ja, det var ungefär vad vi vaknade av häromdagen. Vad som låg bakom detta ganska aggressivt uttalade ultimatum följer nedan. Jag/vi själva tycker att det är en ganska kul historia. Mamma kanske tycker annat. Jag måste såklart ta det hela från början så nu blir det lite historia. För cirka 2 veckor sedan hamnade, som ni vet, våran käre vän Kalle på sjukhus. Detta innebar att jag och Pelle fick sitta i bilen på sjukhusparkeringen dag ut och dag in medans Kalle åt god mat och kollade på tv. Ja, han hittade till och med en hel del nya vänner och vad jag vet så har de flesta av dem besegrat ålderdomen även denna vecka(detta ska man såklart inte skämta om men tänk er själva när Kalle loggar in på Facebook nästa gång och det är typ tre pers som har ny status som: Helmuth is no longer Alive). Hur som helst så fick vi nog tillslut. Jag hamnade i en djup depression och svarade - Ja, för mig spelar det ingen roll, jag skiter i det här nu, på allt Pelle och Kalle föreslog som aktivitet. Pelle lyckades dock övertyga mig om att en tur med övernattning vid en närliggande sjö var en bra idé. Alkohol packades in i bilen men jag gjorde tidigt Pelle införstådd i att han skulle få dricka själv, jag ville gå och lägga mig så tidigt som möjligt för att sedan sova tills Kalle släpptes fri igen. Efter en stunds bilfärd och letande i total tystnad hittade vi tillslut en fin äng att parkera på och campingmöblerna åkte fram. Jag satt kvar i bilen ganska länge för mig själv innan jag kände att jag nog ändå måste gå ut och göra Pelle sällskap. Någonstans här började allt gå snett. Nästa gång jag vaknade vid ett tillstånd där jag förstod vad som hände runt omkring mig var nästkommande morgon. Pelle var också rätt förundrad över vad som hade hänt föregående kväll. Det enda vi visste var att vi hade skapat. Vi hade skapat en tvåmansfestival. En festival grymmare än kanske alla andra. Aldrig tidigare har två personer skapat ett sånt drag.

När vi kom tillbaka till sjukhuset så möttes vi av den glada nyheten att Kalle skulle släppas på fri fot igen. Detta var ett mycket efterlängtat besked men just då ville jag nästan bli inlagd själv.

Förutom en del rätt roliga bilder och filmer från föregående kväll så hade vi ganska svårt att återge för Kalle vad vi hade haft för oss. Något vi däremot var säkra på var att så fort Kalle var klar med sin tablettvecka så skulle vi ha en ny festival.

Veckan rullade på nere i Queenstown där det som ni vet bland annat hoppades bungyjump. En fruktansvärt rolig stad men också väldigt dyr att hålla till i. Av ekonomiska själ var vi därför tyvärr tvungna att hoppa in i vår van och dra vidare norrut igen. Hamnade efter några hundra mils omvägar i Akaroa strax utanför Christchurch. Ungefär samtidigt som bilnyckeln drogs ur tändningen så gick även de sista medicinångorna ur Kalles kropp. Vi visste alla vad detta betydde. Det var återigen dags för festival. Ingen oro uttalades högt men jag tror nog att både jag och Pelle var lite oroliga när vi förstod att det skulle bli en TREmansfestival denna gång. Återigen åkte campingstolarna fram och nu när vi var tre tog vi oss råd att köpa is till vår kylbox. En mycket trevlig kväll tog sin start och många ämnen avhandlades under några timmar. Kalle ville såklart börja spexa efter några öl och kom på att det var dags för charader. Han ville börja och jag tror det stod "förlamad naken man med blykeps" på lappen för vi såg inte skymten av honom något mer den kvällen. Det var återigen en tvåmansfestival. Jag och Pelle tog vårat ansvar och körde på så mycket vi kunde efter detta. Någonstans här började allt återigen gå snett. Nästa gång jag vaknade var det av att en konstapel knackade på våran ruta. Konversationen fördes såklart på briljant engelska.

- Var fan har du snott den där flaskan. Sa han barskt och pekade på en glasflaska med okänt innehåll som stod utanför bilden.

- Det är inte min. Svarade jag så oskyldigt som möjligt. Kom snabbt på mig själv att det var just det som var problemet.

- Kliv ur bilen!! Nästan skrek han beordrande.

Jag förstod genast att det skulle bli en omgång av Good cop Bad cop. Problemet var bara att i Nya Zealand så är det bara en polis per bil och det var då inte den gode som körde denna.

- Vad fan är det där då...är det inte heller ditt!? Fortsatte han och pekade på det skräp i form av tomflaskor som vi lämnat utanför bilen.

- Jo. Klämde jag ur mig medan jag stod där med massa blandade känslor. Jag mådde lätt illa men vi hade lyckats igen. Vi hade skapat en festival utan motsvarighet. Ett kaos som inte går att beskriva.

En hel del mycket aggressiva frågor följde efter denna ganska hårda öppning från konstapeln. Han bad om ett körkort och eftersom jag inte har något så kikade jag in i bilen och bad en nyvaken Pelle om hans körkort. Inga problem. Konstapeln fyllde i alla uppgifter innan han bad om pass också. Pass har jag så jag letade rätt på mitt eget och frågade sedan lugnt om det gick bra med mitt eller om han ville ha passet från samma person som på körkortet. Här följde ett ganska intressant parti i vår konversation. Jag och Pelle är av samma kön. Det är troligtvis den enda visuella likhet som finns mellan oss. Herr Polis hade dock sett en bild av mig på körkortet och började greppa efter handfängslen samtidigt som han frågade om jag ville sitta i häktet för falska Id-handlingar. Han var arg nu. Han var förbannat arg. Ett "nej" i fel tonart och jag skulle åka i fängelse(Bra för budgeten men såklart en katastrof i övrigt).

Att hitta rätt tonart har aldrig varit min grej men jag lyckades klämma ur mig ett så oskyldigt "No" att Bill Clinton skulle vilja ta privata kurser av mig.

- Vem fan är det här då?! Frustade den nu rejält uppjagade polisen och viftade med Pelles körkort.

Jag förstod att detta inte skulle leda till det bättre. Hur fan skulle en presentation av en bakfull Pelle kunna påverka en situation som denna till det bättre. Mycket riktigt. Så fort Pelles slitna nuna dök fram bakom gardinen så frågade konstapeln hur länge våra visum varade. En viss tvekan uppstod. Jag har inte ens kollat upp något visum här. Förklarade att jag hade ett holiday visa och tänkte att denne duktiga herre skulle veta vad detta innebar.

- Jag frågade hur länge du får vara här! Inte om du är här på nån jävla holiday!

- Förlåt, jag...

- Hur länge!?

Pelle pep här ur sig 12 månader och jag skickade vidare informationen.

- Du, vet du att jag kan se till att ni lämnar det här landet inom några timmar.

- Jag förs...

- Sådana som er vill jag inte ha i mitt land!

- Men vi ska inte stanna så länge...vi åker om tre dagar.

- Det må så vara men ju förr desto bättre!

Det var här det kom.

-You've got ten minutes to clean this shit up and leave town or I'll tow away this car and arrest you!

I never wan't to see you guys again...DO YOU UNDERSTAND!!?

- Yes, of course officer. We are so sorry.

Några sekunder senare försvann polisen. Vi hade nu ett nytt problem. Kalle var försvunnen. Han hade såklart vaknat tidigare än oss och begett sig ut på byn. Varken jag eller Pelle tvivlade på att konstapeln menade allvar. Vi tvivlade inte det mista. Några snabba beslut togs och kanske vissa felbeslut också. Jag skulle stanna kvar och städa medans Pelle aka Snigel skulle leta rätt på Kalle. Tyvärr var polisen tillbaka snabbare än mina kära vänner. Jag var i detta läge helt säker på att det var kört . Lyckades dock övertyga konstapeln om fördelarna med att ge oss ytterligare några minuter för att sedan få se oss åka därifrån. Med en nykter chaufför . Istället för att behålla oss inom Akaroas gränser på hans fina station. En deal han som tur var också såg fördelarna i.

Det dröjde inte allt för länge innan grabbarna kom lunkande och vi kunde bege oss därifrån, väl i säkerhet kunde vi inte längre hålla tillbaka våra känslor. Vilken festival. Vilken jävla tvåmansfestival. Att bete sig dumt är, tro mig, inget jag är stolt över. Däremot att på två personer kunna skapa en festival som får en utkastad ur en stad med hot om att bli transporterad ut ur landet kan inte räknas som annat än en succé. Utan att egentligen ha delgett er en enda detalj så tror jag ni förstår att det var en sjudundrades fest vi stod för.

Det var den historien det. Lång blev den och nu känner jag plötsligt att det är en sån historia där man vill avsluta med : "Det var roligare när man var där."

En dag kanske du får vara med om denna tillställning. Vi är en runtresande festival(Ja, vi har ju inte just något val) och kanske vi snart dyker upp i en stad nära dig.

Håll utkik eller fly


Tidigare inlägg
RSS 2.0