jensgregor

Igår passerade vi New Zealands högsta berg, Mount Cook. Det var en enormt mäktigt utsikt och ett perfekt stopp för en bensträckare & kopp kaffe.

Medans de andra glider runt och äter ute varje dag så måste jag tänka på slantarna. Blev riktigt glad häromdagen när jag hittade det här secondhand stället, dagens lunch kostar bara $1

Sista tiden i Auckland fick Kalle för sig att han skulle brottas med pappa Jens. Dum idé förstår ju vilken idiot som helst. Men inte Kalle. Jag försökte såklart hålla igen på mina krafter och bortsett från ett litet köttsår så tycker jag att jag lyckades ganska bra. Det jag inte kunde kontrollera lika bra var min dåliga hygien. Kalle åkte på en blodförgiftning av min fysiska kontakt. Inga könisar här inte, däremot så kan man räkna med en dödlig blodförgiftning om man kommer för nära.

Kalle försöker hålla skenet uppe in i det sista. Det är dock bara en fasad. Alltihop. Vad som inte riktigt syns på bilden är att han gråter inombords. Han kommer aldrig kunna rå på mig och det har han nu insett. Skäms inte Kalle.



Jag var tvungen att ta reda på det jag hade ställt till med. Väldigt glad över att det inte var värre. Vågar inte ens tänka på hur det hade kunnat sluta om jag inte hade varit bunden medans vi slogs.



Hur kunde en snabb rutinkontroll bli 5 nätter. Ja, jag vet inte men både jag och Pelle har våra misstankar. Det serverades mat!

Kom på något viktigt häromdagen när jag satt uppe för mig själv. Med två välriktade slag väkte jag Pelle. Nu skulle jag dock behöva lite hjälp utifrån för att komma fram till vad han sa. Den som kan tyda denna harang kan räkna med att bli rikligt belönad.

Som jag tidigare skrev så lever jag och håller till i New Zealand, vackra New Zealand. Resan hit var bökigare än jag hade räknat med. Jag hade bokat ett morgonflyg som skulle ta mig hit från Australien 06:35. Budgeten är stram och måste hållas stenhårt så för att spara in på taxipengar så åkte jag istället ut till flygplatsen med tåg klockan 22:00 dagen innan. Tack vare böcker och två nya Café tidningar (Tack Malin) så lyckades jag hålla mig uppe hela natten utan problem. När morgonen väl kom så började jag röra mig bort mot gate området för att checka in mitt bagage. Tittade till listan för att se vilken gate jag skulle till och blev förbluffad när jag såg att dagens första plan skulle lyfta klockan 07:00. Någon hade gjort ett stort misstag och glömt bort min avgång. Kollade mig runt efter personal för att påpeka deras misstag men insåg att jag var ganska ensam på flygplatsen 04:30 på morgonen. En trött tanke slog mig plötsligt. Kan det ha varit jag som gjort fel. Nej. Skulle väl ändå vara helt otroligt. Ja, du sitter säkert nickanda framför burken nu och håller med om hur befängt det låter. För att bevisa för mig själv att detta var en absurd tanke så loggade jag ändå in på min mail för att kolla biljetten. Hittade tillslut det mail jag sökte men någon hade varit in och ändrat i texten. Det som tidigare var en bokningsbekräftelse hade ändrats till ett gratulationskort. Grattis Jens, Du har just vunnit 14 nya timmar på Sydney Airport. Motivering: För ett utomordentligt arbete och engagemang i att föra det idiotiska tänket vidare in i framtiden. Personen i fråga har under den senaste veckan haft en biljett bokad och har i sann idiotisk anda valt att helt ignorera den text som tydligt beskriver vilken tid dennes plan avgår. En sällan tidigare skådad ignorans har visats upp och därför tilldelas detta år Jens Otto Roland Gregor priset, Tombollen. Ett A och ett P kan då ibland ställa till ens liv mer än vad man kan tro vid första anblicken. Byter man ut A:et i AM till ett P istället och sätter det bakom en tidsangivelse så innebär det en ganska stor förändring av läget. Jag kan dock ärligt säga att jag hade en ganska trivsam dag på flygplatsen. Samma lässvårighet som hade resulterat i detta misstag hade även sett till att jag hade 90% kvar av min nya bok trots en natts sträckläsning. Nu är jag ändå här och har det helt fantastiskt. Livet rullar på skulle jag vilja säga. Både bildligt och bokstavligt talat. Vi lever numera i en campervan. En härlig buss med allt från vanliga bilfunktioner såsom förarsäte och avgasrör till kök, sovrum & handuks tork. Den har den senaste veckan tagit oss runt i detta fantastiska kulliga landskap som inte går annat än att älska. Veckan börjar dock lida mot sitt slut och vi har nu tänkt ta en paus från billivet för att prova på farmarlivet. Får vi bara tag på en farm som vill ta emot tre svenska gossar för lite arbete så är det det som kommer gälla för en tid framöver. Hur det går får vi se. Även om det i slutändan är farmägaren som bestämmer vilka som skall få komma så har även vi våra små krav/önskemål. Vad det gäller önskemålen så ser Kalle gärna att det finns tillgång till en fyrhjuling eller en cross att leka med. Själv så skulle jag tycka att det vore trevligt om det fanns en häst att ta med på en eftermiddagstur upp på någon av alla dessa kullar. Kraven står Pelle för. Det ska finnas en tonårsdotter. Vem som får vad den vill får tiden utvisa och det är något jag får återkomma till senare.

Nä, nu ropar Pelle något från köket så det är bäst jag går och kollar vad han vill. Hoppas ni har det fint där hemma och god fortsättning på er.



Pelle står i köket och donar med frukosten. I bakgrunden kan man skymta vårt vardagsrum och lite av föraravdelningen.



En av fördelarna med att inte ha något körkort. Det enda jag behöver ansvara för är att bältet är på och att ölen ligger på kylning.



Ett land där man kan be om pisspaus både för fysisk och visuell njutnings skull.

Sen några dagar tillbaka så är jag i NZ. Har efter en vecka med tjejerna i Sydney återanslutit till grabbarna och som ni kan se så har inte mycket förändrats. Ska försöka plita ner en lite bättre uppdatering framöver men detta livstecken får räcka så länge.

Jag var för ett tag sen tvungen att lämna Fiji och det var såklart lite trist eftersom jag har trivts så enormt bra där. Nya äventyr stod på programmet. Jag skulle för en kort tid lämna mina vapendragare Kalle&Pelle för ett möta upp vänner från förr i Sydney -  Malin,Camilla & Sara.



Vi har varit på sightseeing med färja. Det är en mycket facinerade stad med vackra miljöer och alla intryck efter resan har disskuterats frekvent.



Ja vi har ju firat nyår i Sydney också. En enorm upplevelse som jag aldrig kommer glömma. Stämningen var på topp hela dagen, här sitter jag och fester tillsammans med Camilla



Malin var också med i firandet. Tjohoo



Såklart Sara ville vara med och skåla. Så här höll hon på hela kvällen och var till och från nästan lite jobbig med alla sina tal och skålningar.



Milla äter kakor. Körde höger-vänster på bira och chocolate chip hela dagen.



Som ni förstår så var vi rejält slitna dagen efter. Det blev en lugn dag. Här ligger Malin och tittar på film.

Ja, Sydney har varit en grymt kul utflykt och detta är såklart bara ett axplock av allt roligt vi har gjort.

Snart drar min resa vidare till New Zeeland, biljetter är bokade och tidigt den 5:e landar jag i Auckland. Fram till dess ska vi försöka maxa schemat med fler äventyr så håll i er.

Cyklonerna har lyst med sin frånvaro och vi har haft ett otroligt väder sen vi kom till Fiji. Efter att ha spenderat några dagar vid en pool i Nadi så beslöt vi oss för att testa på ö-livet och ett paradis väntade såklart ute i havet. Istället för att spendera våra slantar på någon svindyr ö-luff så valde vi istället att ge EN ö en riktig chans. Vi beslöt oss för Mana Island och när vi anlände välkomnades vi av ett gäng urinvånare som spelade gitarr och sjöng sånger för oss och vi förstod att det skulle bli en trevlig vecka. Här i Fiji hör man ofta orden "Fiji time" uttryckas och det är den det gäller att komma in i för att inte bli tokig. Allt går i det tempo som behagas för stunden och står det att lunchen serveras klockan 1200 så kan den lika gärna komma klockan 1400. Frågar du var maten är så säger de bara "Fiji time" och går sjungandes och flinandes vidare. Vissa skulle säkert bli tokiga på detta och även jag till en början men efter ett tag så vänjer man sig och bara njuter av tillvaron.



Klättrade upp till öns topp för att invänta soluppgången



Det var värt sitt slit kan jag lova



Ja vi har det helt ok



Några nya svenska kompisar. Fina omgivningar behöver inte alltid handla om natur.



Japanskt gruppfoto



Det syns såklart inte på bilden men vattnet som vi doppar fötterna i är ca 38 grader varmt. Det är uttmattande att bada då så det fick bli en vilostund på en flotte tillsammans med två sköna lirare från Linköping



Drog ut på en kajaktur i solnedggången...



...och ett kvällsdopp gick såklart inte att motstå



Det är lika underbart varje dag. Det går inte att tröt

Fijianer är ett folk med ganska mycke traditioner och den som kanske följs flitigast är Cavadrickningen. En speciell ceremoni dras igång så gott som dagligen för att sedan inmundiga denna ganska konstiga dryck. Cavan bidrar nog ganska starkt till att allt går efter Fiji time eftersom den sägs ge ett speciellt lugn i kroppen. Smaken går att diskutera, vissa gillar det och vissa inte. Under första ceremonin frågade några svenska tjejer Pelle om hur det smakade och han svarade snabbt: Tröja(närmare bestämt en Piké). Jag tyckte dock att det var helt ok och lämnade ön som "Cava-King" efter att ha suttit uppe en hel natt och druckit alla Fijianer till söms.



Första cermonin



Pelle sveper i sig som han brukar medans Kalle förväntansfullt väntar på sin tur



Cavan saknar smak av socker och alla andra onyttigheter så det var inget som föll Kalle i smaken



Själv sänkte jag i mig...



...och bad snabbt om en ny runda

Vaknade en dag av att någon använde vårt handfat utanför huset. Dörren stod på glänt och jag lyckas fånga den lille snyltaren på bild. Härliga bilder...tycker åtminstone jag.